Jag väver för att lindra

2020 var dystert år när säkert fler än vanligt drabbades av mörker och ensamhet, p.g.a den isolering pandemin medförde. I ett utforskande av temat Under ytan insåg jag att mitt skapande gick ut på att försökta lösa denna ensamhet. Det går ju inte. Vilken fånig tanke! Man löser inte ensamhetsproblematik genom att väva. Ändå var det just det jag ville göra.

Fodralen har en mörk insida. Den mörka tomheten vill jag ska fyllas med något. Jag väver för att lindra.

Disktrasorna har också en mörk botten. Den mörka ensamheten vill jag torka bort. Sudda ut och skaka av. Jag väver för att lindra.

Den lilla ryan har ett mörkt inre. Mörkret bakom ditt ljusa yttre - jag ser det. Du är inte ensam. Jag väver för att lindra.